Minnen Från Förr - kärleken till stugområdet

Året var 1954 då en liten familj bestämde sig för att hyra stuga i Vilshärad strax utanför Halmstad. De steg av tåget i Halmstad med alla väskor som bagage. I famnen höll kvinnan sitt barn, en dotter som var 18 månader. De tog bussen från järnvägsstationen till en liten by som kallades Vilshärad där de hade hört talas om att det fanns stugor nära havet.

När de kom fram till Bäckens stugförening såg stugorna inte så roliga ut precis. Det var små masonitstugor på 15 kvadratmeter utan någon som helst bekvämlighet. Torrdass fanns ute på den stora tomten, rinnande vatten fanns endast i de två pumparna på den stora tomten, lamporna bestod av fotogenlampor osv. Idag på 2000-talet skulle vi nog tycka att stugorna på området var undermåliga, men på den tiden var det ganska naturligt att det inte fanns alla bekvämligheter som hemma.

Eftersom det inte fanns elektricitet i stugorna, fanns det heller ingen TV, vilket gjorde att folk samlades utanför stugorna på den stora tomten istället. Där umgicks både barn och vuxna. Man lekte, spelade spel och samlades ibland inne hos någon i en stuga för att ha trevligt. Mina minnen var att de vuxna lekte oerhört mycket med barnen och verkligen brydde sig om barnen.

Den unga kvinnan och mannen som precis hade flyttat in i den hyrda stugan välkomnades varmt av alla på stugområdet. De kände en värme och glädje och fann sig snart tillrätta. Deras lilla dotter kunde "tulta" omkring på det stora stugområdet utan att föräldrarna behövde vara rädda för någon trafik eller att något farligt skulle hända. Alla hade ju uppsikt över både barn och vuxna eftersom man mest var utomhus.

Det fanns många barn i stugorna runt om på området. Några barn var kusiner, andra kände varandra eftersom de bodde i Halmstad och några barn var helt "nya" men fann en fin gemenskap ändå. Detta gjorde att kvinnan och mannen som kom från Falköping bestämde sig för att detta var ett bra område att semestra i. När semesterveckan var slut bestämde de sig för att återkomma till samma område nästa sommar.

Många, fina somrar blev det för den lilla familjen som snart utökades med ännu en dotter. Båda döttrarna fann vänner under årens lopp. Det var alltid lika spännande att komma tillbaka varje sommar till vännerna. Man hade mycket att prata om. När barnen lekte gömma i skogen eller burkgömme pirrade det så härligt i magen. Tänk när barnen hade klättrat upp i olika träd i skogen närmast stugområdet och bara väntade på att kunna hoppa ner och dunka på bollen för att inte bli "tagen" av den som stod och räknade.

Ett av alla roliga minnen var en kväll när det var fullmåne ute. Jag var väl omkring sju år och hade hört att man skulle titta på månen och önska sig något innan man gick till sängs. Kruxet var bara att man inte fick prata efter att man önskat för då gick inte önskningarna i uppfyllelse. Detta hade många av papporna på området så roligt åt. De kittlade mig och min syster för att få oss att skratta. De slängde oss i luften mellan varandra, de lurade oss på något sätt att få oss att återigen gå in i stugan, titta på månen och önska sig något än en gång.

Något som vi ofta gjorde var att spela stångtennis. Det stod en lång stolpe ungefär där badmintonnätet står nu på planen. Det hängde en lina med en tennisboll i slutet av linan. Den där tennisbollen skulle man slå på och så spelade vi och hade roligt på dagarna. På den här bilden syns Maggan och Gerd, Monicas kusin som hälsade på hos Torsten och Edit spela stångtennis.

När barnen kom i tonåren blev det små förälskelser här och där bland många. Det var mysigt att gå ner till stranden på kvällarna och tända en eld som alla ungdomarna samlades kring. Då spelade de duktiga killarna gitarr och alla sjöng de senaste populära låtarna. En del busstreck gjorde tonåringarna också, som att gå till Strandgården på natten och ringa i kykrklockorna. Det tyckte inte camparna om och ringde polisen som kom och letade efter ungdomarna som gömde sig i det höga gräset. Det var harmlösa busstreck men det gav lite spänning i livet.

1974 köpte mannen och kvinnan en egen stuga på området. Då hade den äldsta dottern redan fått ett litet barn, en pojke. Den lille pojken älskade stugområdet precis lika mycket som hans mamma hade gjort som ung. Han stannade gärna hos sin mormor och morfar i stugan några dagar medan föräldrarna åkte iväg på tu man hand. Den lille pojken hjälpte sin morfar med mycket. När pojken var två år hjälpte han sin morfar med att hamra till exempel, men tyvärr använde han morfars stora hammare och slog den i morfars huvud när morfar böjde sig ner för att se spiken han just slagit i. Morfar höll på att ramla omkull av slaget för det gjorde förskräckligt ont. Men när morfar just skulle ryta åt pojken, tittade pojken så troskyldigt på honom att morfar bara tänkte att om det varit en annan "unge" så hade han nog "gett honom stryk". Vi skrattade gott åt detta när vi hörde det.

Båda döttrarna till mannen och kvinnan som hyrde en stuga på området 1954 fick egna barn. Den äldsta dottern fick två söner och den yngsta dottern fick fyra barn, två söner och två döttrar.

På 2000-talet fick båda döttrarna överta sina föräldrars stuga. De älskade fortfarande stugområdet och sin stuga. Senare köpte den äldsta dottern med make en egen stuga på samma område och den andra dottern med make köpte sina föräldrars stuga helt och hållet. Nu kunde de båda familjerna umgås och bo i sina stugor samtidigt och deras barn och barnbarn kunde bo i sina föräldrars stugor och umgås som kusiner och sysslingar.

Kan kärleken till ett stugområde visas tydligare än så? Detta är ingen unik berättelse. Det är  många på stugområdet som har liknande minnen och som har bott i generationer på somrarna på Bäckens Stugförening.

De flesta av de här gamla fotona har jag fått av Monica Andersson. Tack Monica! /Gerd